Essä och manifest fredag 5 juni.

Hej!
Skriver detta lite innan den skall publiceras för att jag inte skall glömma bort att publicera. Nu har jag i alla fall läst alla de essäer, manifest och metamanifest som laddats upp. Hade verkligen velat vara där och lyssnat på redovisningen. Den kommer med säkerhet vara mycket intressant. Essäerna upplevde jag mycket intressanta och välskrivna. Lika så källhänvisningarna. Ämnena presenterades fint och man kom snabbt in i problematiken överlag tycker jag. Några essäer tog mer än andra på det viset att de var så otroligt intressant genomträngande. Ämnet lämnade inte läsaren utan dröjde kvar, hängde kvar, klängde kvar, naglade sig fast och vägrade gå. Det obekväma har en sådan tendens. Självklart skavande och ovillkorligt kompromisslös. Så himla intressant läsning!

Gällande manifestet märktes det att vi hade friare tyglar. Men brandtalen gjorde sig hörda på väldigt påtagligt sätt. Jag kunde skriva under var som jag är med jag är för det som sägs. Smart och tydlig retorik som fångade ordentligt.

Metamanifestet var verkligen intressant att läsa och lyfte mycket tycker jag överlag. Vissa metatexter kändes som en naturlig följetong av manifestet, andra texter upplevdes mer förtydligande och därmed presenteras en ny nivå av manifestet. Tack för mycket intressant läsning! Detta vill jag ta med till framtida elever både essäskrivning och manifest men jag skulle ta bort notkravet på manifestet och låta det falla sig naturligt om inspirationen finns där. Super bra övning i att få ut fram ventilera och domdera budskap. Riktigt rolig uppgift att göra! Tack för en riktigt fin och bra utbildning det har varit så kul!

Viva Italia Ciao!
/Katarina

Fredag 29/5 Manifest, essä och avslut

Manifesto di Homo och  Kontextens betydelse.

Manifest
Ja denna vecka har varit händelserik och emotionell! Jag har arbetat som en galning med att tajta upp både manifest och metaperspektiv på manifestet. Det var så himla jobbigt om än mycket nödvändigt ämne. Manifest-ämnets karaktär innebar en hel del mycket svåra referenser. De exemplifieringar jag refererar till för att stärka mitt budskap var smärtsamma att handskas med. Därför att de så tydligt visar på de svartaste av sidor där mänskligheten svikit totalt. Hur människor kan välja/stå ut med att ingå i en mob som förintar en människa liv så totalt och minutiöst övergår mitt förstånd. Jag blir livrädd över den avgrundsskräck det medför och det genom svarta hat som följer en handling av denna sort.

Jag var livrädd för (när jag skulle göra en sökning på vissa av källorna) att komma i kontakt med en video där kvinnor stenas ( ja man har filmat vissa av de kvinnor som stenas och de ligger ute på nätet.) Det vänder sig i magen och  jag får svårt att andas. Hur skall man förhålla sig till detta utan att självförintas av ilska och frustration? Konstnärliga uttryck är verkligen mycket viktiga som en kanalisering av avsky hjälplöshet desperation och upplevd maktlöshet. Jag fick en chans att kanalisera en hel del via mitt metaperpektiv på det manifest jag skrev. Det var väldigt viktigt. Detta vill jag ständigt belysa och diskutera med elever och studenter och inte låta det fastna i en korvstoppad civilkurage-vecka.

Essä
Gällande essän så har jag handskats med mycket intressant information som jag grävt upp gällande verket Nattvarden av Leonardo da Vinci Så himla spännande! Har fått lära mig så mycket nytt, ända in i väggen. Så mycket som nu kom fram i och med essän, så mycket jag inte visste. Skulle vilja forska på detta, det är så himla spännade. Essän blev en utmaning på så många vis, gav mig inte, tajttade och skalade och förhöll mig till det nya. Djupdök, utövade fritt fall, skalade och lyfte in det nya i texten. Himla spännande, roligt och utmanande. Nätterna blev långa.

Redovisning den 27/ 5 av essä och manifest. 
Det var en utmaning i sig att koka ner essensen så mycket så att det blev något förhållandevis kort och gripbart men ändå representativt och intressegivande material som kunde redogöras. Jag använde några bilder för att belysa de ståndpunkter och problematiseringar som jag tar upp i essän. En del av dessa bilder åter finns här. Jag belyste ur flera perspektiv förhållandet till kontext och dess betydelse. Vilka fördelar som utvinns ur att ett verk lyfts ur sin kontext och vilka nackdelar som följer detta tilltag. Jag pratade också om förhållandet original och representation och hur allt detta hänger samman med ett medvetet samspel mellan spridning av konst i böcker och andra medier och vallfärder till museer. Lämnar man status och hierarki kan det uppstå en gemensam win-win situation. Att svänga från essän till manifestet var också en spännande utmaning skall jag säga. Jag valde att läsa upp mitt manifest och mitt metaperspektiv innantill. Tyckte att det hela gick bra. Fick fina, intressanta frågor på hela materialet. Detta var mycket spännande och utmanande att ta sig an!

Avslut
Ja så var jag då där, sista dagen kom helt plötsligt. Sista dagen för denna kurs och denna grundutbildning i bild. Jag vill gärna fortsätta på master för detta var så otroligt roligt och det har gett så vansinnigt mycket. Jag har fått kanaler, redskap och forum att lyfta viktiga frågor. Jag har utmanats enormt och dessutom alltid själv sett till att utmana ytterligare ett varv för att ta ut min gränsdragning vilket skapat en trygghet och en enorm lust att fortsätta utmana och utvecklas. Jag kände mig sorgsen idag. Har trivts så bra och haft så roligt!

Så stort tack för precis allt! Skall bli så spännande att läsa allas essäer och manifest!
Några av oss träffas på Göteborgs konstmuseum och tittar på modernism.
En mycket trevlig sommar framöver!
=) Katarina

Fredag den 22 maj

Det var väl ett j-a tjat! Att skriva eller inte skriva det är väl sjutton vad det kan böka till sig. Satt och läste essätexten för 5:e gången rakt upp och ned. Högläsning ljuger aldrig. Kill your darlings. Så nu har jag gjort det sett över det hela och tajtat upp. Och Yes tro fasiken att jag kan vara i hamn! Men som Kruger säger If it moves fuck it. Så gick vi över till Manifest i dag. Lånade flera böcker om det futuristiska manifestet det dadaistiska manifestet och det Surrealistiska manifestet. Gillade de manifest som Fredrik lyfte fram för oss. Ja inte alla men det var två som utmärkte sig fast på olika sätt. Konstnären och geniet båda talar ett rikt och intelligent språk och de vill förändra världen men på olika sätt.

Det är dags att lyssna och vara medveten om ett iakttagande. Manifest är intressant! Det är en spännande form att skapa i skapa text och bild skapa mening och budskap skapa uttryck och djup. Ge plats för något i en egen form som tenderar att ändra sig medan det formas. Gilla detta mycket även om det också sticker i väg. Vill nog arbeta med denna form mycket på olika sätt framöver. Genom manifest kan jag undersöka och ta ställning samtidigt jag kan veta och fråga jag kan locka och stänga ute jag kan förföra och forma. If it moves fuck it=)

Manifesti di homo

Manifesto di homo!

Manifesto di Homo -Rätt att vara mänsklig!

Vi föds som en skrikande geleklump och dör som ett pustade daller. Däremellan skall vi ta form, om vi har tur. Formen av en människa. Mänskliga drag, som stramar upp och definierar. Mänskliga drag som ger eko och riktning.

Vi skall försöka att inte slå ihjäl varandra, men för att inte lockas alltför mycket, stiftar vi lagar så att de som ändå faller för trycket skall veta vad de gjort fel och att detta får konsekvenser. Aldrig samma konsekvenser som det offret utsatts för, som råkar komma i vägen för de mindre nogräknade. Inte här, i Sverige här i civilisationens högsäten. 

Här där vi slår oss för bröstet och säger vi har demokrati och mänskliga rättigheter, högt värderat. Vi är rättvisa och tydliga. Vi har formats av föräldrar och skolväsende till rediga, riktiga medmänskliga medborgare med civilkurage. 

Den skrikande gele-klumpen stimuleras att sluta skrika, men inte att formera sig till en medmänniska som bryr sig på riktigt, det är lättare att titta bort, titta ner i Iphonen, inte höra, inte se. Vem vågar stanna ensam kvar i en hotfull situation- inte jag! 

Ilskan i kroppen 

har parat sig med sorgen 

och barnen de föder har mig fast. 

De bjuder mig att äta 

ur vidriga små händer 

och jag sväljer skuld. Text Eva Dahlgren

Jag kan bara inte hålla tyst. Skriker fast det är farligt. Vet att det är farligt att stå upp, att skydda, att säga ifrån, att säga till, att stå emot, men vad är alternativet? Att tystna och bli en tyst blek gele-klump i väntan på att bli en darrig massa som ska dö?

Jag vill lyfta rätten till ett liv 

Rätten till en form 

Rätten till ett civilkurage

Rätten till att bli människa

Rätten till ett språk 

Rätten till dialog

Rätten till att inkludera 

Rätten till att bry mig, utan att riskera mitt liv.

Tar bladet från munnen, slutar backa, står kvar, ser på dig, står kvar, går inte, ser dig, öppnar armar, finns kvar, ser dig, säger det du inte trodde, du är hotfull, skriker och gapar, kräver och svär, vevar och viftar, hotar och brölar, nu skall du få, säger du, nu skall du jävlar få. 

Få vadå? En puss-knappast men det borde det vara. Du borde fått omtanke och bekräftelse, kärlek och värme. Gele-klumpen skulle få skrika och få tröst, få veta att någon bryr sig, veta att någon formar en till en människa. Vi måste forma varandra till människor innan vi blir darrande pustar. Innan livet skakar ur oss. Vi har rätt till det, vi har skyldighet till detta, vi har behov av detta.

Vi måste rädda varandra ifrån förtappade, vuxna, skrikande gele-klumpar och hjälpa varandra att bli mänskliga medborgare så att vi längre fram kan tappa formen och darra oss bort i natten när den skall bli dag. Vi måste värna om vårt civilkurage det är det som formar oss till människor. Så att vi slipper vara blodtörstiga bestar som sliter livet ur varandra. 

Ta form! 

Ta plats! 

Ta ställning!

Ta dig ut!

Ge uppmärksamhet!

Ge bekräftelse!

Ge kärlek! 

Ge liv! 

Hjälp mig! 

Hjälp dig! 

Hjälp oss, att vara medmänniskor!

Välj perspektiv!

Välj kärlek! 

Välj liv! 

Välj 

Människa!
Välj oss!

Fredag 15 maj

Jag gjorde det! Jag cyklade dessa fruktansvärda 7 mil i ett lopp jag inte tränat till. Bara ville göra det. Bara förhålla mig till mig. Det var tufft att vara mig i det loppet fy sjutton. Men det är någonting med detta att göra något i förhållande till sig själv oavsett andra. Idrottare säger ofta så Jag kör mitt egna race spelar ingen roll vad de andra gör.

Känner stor stress just nu behövde verkligen göra något helt annat. Men på något sätt är det så här uttryck är för mig. Jag gör något i förhållande till mig själv därför kan man bli så trott när uppförsbackarna kommer de skall rivas av men de är jobbiga i den stora resan mot målet. I detta fall är dessutom målet tämligen okänt. Jag skriver mer nyanserat och har breddat min bevakning. Saknar mitt gestaltande. Har inte tid nu när jag skall skriva.

Spegel, spegel på väggen där sig vem som inte alls finns där.

Fredag 8 maj

Jag skriver och skriver och det skriver jag också. Har koll men ändå inte vill så mycket och stupar. Jag skriver och skriver. Vad vill jag säga? Så himla mycket ibland men jag upprepar upprepar upprepar som om det blev bättre av det men det blir det ju inte. Känns så svårt att skriva det jag vill säga ibland. Som om mina ord lättare letar sig fram än min text. Jag förklara på en sekund det jag inte skriver på flera timmar.

 Om jag inte kombinerar dessa två då funkar det fint. Vill egentligen bara skriva djupligheter. Är lite trött på att referera när jag redan tänkt något själv. Är trött på att någon skall ha tänkt det jag tänkt och då går det an att lyfta detta resonemang som vetenskap. Jag vet att det fungerar så tycker att det är bra att det fungerar så men likväl är jag trött på det. Jag vill måla hela världen lilla Mamma. Jag vill måla hela världen för dig, fast mest vill jag nog måla för mig nu. Har panik över att detta år på HDK som jag sett framemot så mycket snart är slut. Jag skall måla allt jag kan med färg eller text.
Over and out!

Fredagen 30/4 Valborg!

Denna vecka har pendlat mellan hopp och förtvivlan mellan riktning och snurr. Jag har känt mig trygg i det jag gör men även helt förvirrad. Vill och älskar att skriva men hatar att lämna det jag skrivit innan det är klart. Ja men det måste man säger de snusförnuftiga, det är så man utvecklas. Ja men jag gillar det inte betyder det att jag inte gillar att utvecklas. Nej det gör det inte, det betyder bara att jag inte gillar det men det kanske ingen gör. Jag kanske sprakar in öppna dörrar.

Text och bild eller skapande bedöms så olika på något vis. I skapande får man ha den skapande processen där respekten för nerven och det skapande kan generera i distens. När det gäller text är det som så fort man skrivit något skall man stå tillsvars kunna relatera kunna förklara kunna redogöra. Detta är självklart när det gäller uppsatser och liknande men skall det vara självklart när det gäller essä eller liknande texter som skall balansera mellan skapande text och vetenskaplig text.

Jag är trött och skall ut och demonstrera!

Jag är emot,
jag är emot,
jag är emot och
det är jag för.


Återkommer i ärendet.